jowhaina.

Rut är nu friskförklarad av cykeldoktorn och jag kunde inte vara gladare, jag antar att my sadface igår har ett finger med i spelet, för hur kan man annars ändra dag från måndag till fredag. Jag vet faktiskt inte. Jag har även fått en roomie idag, hon heter Patricia och mycket mer än så vet jag faktiskt inte, hon kommer hem nu och låste in sig på rummet.

Snart kommer Nils. Det ska bli mysigt.

Imorse blev jag riktigt rädd och riktigt mammig, nästan lite lipig. Klockan var 05.13 och det knackade på mitt fönster för att sedan ringa på dörren. Det var sjukt obehagligt med tanke på att jag inte känner någon som skulle kunna komma och ringa på här. Jag öppnade ju naturligvis inte dörren utan jag kröp upp i ena hörnet i sängen och red ut stormen. utanför hörde jag röster, jag hade svårt att identifiera om det var en man eller en kvinna men efter ett tag så kom det ett fordon ( en polis?) och hämtade personen och jag och mitt lilla bultande kaninhjärta kunde lägga oss någerlunda normalt och försöka sova. Usch  säger jag bara. Det är inte alltid roligt att bo på bottenvåningen.

I helgen slipper jag vara själv iaf det ska bli skönt. Nu ska jag snart ringa och se om de har fått klart Rut, jag hoppas det för jag klarar mig inte utan min hoj. jag får kanske panik blinka med ögonen idag igen.

Idag behövde jag köpa en liter mjölk något som teoretiskt sett bara skulle ha tagit max 15 min. Det tog 2 timmar. Kan ni fatta 2 timmar. Det hela börjar med att jag låser upp förrådet och tar fram Rut, börjar cykla och tänker att jag får nog minsann ta och pumpa mitt bakdäck när jag kommer hem. Väl borta vid södercentrum så inser jag att jag har glömt plånboken och cyklar lite molocken hem igen.  När plånboken ligger i väskan så tänker jag att : ja men nu kan jag ju passa på att pumpa lite, my ass! Pumpen strejkar och släpper ut mer luft än vad den pumpar in ( mamma den är nog gjord för luftmadrasser) hur som helst ser jag att några grannar sitter ute och samtalar, jag frågar om någon av dem har en pump men icke då, de hänvisar mig istället till okq8 som tydligen ligger till vänster vid första rondellen, hur som helst cyklar jag dit och hittar pumpen, jag pumpar i ungefär 1 sekund, sen exploderar däcket och jag får fråga om en cykelverkstad, jag traskar på och hittar till slut till olle nilssons cykelverkstad. När cykeln är inkörd så får jag höra de fasanfulla orden " den är klar på måndag" "men, men börjar jag, jag måste ju ha den nu, NU NU NU! "nejserru stumpan det går inte vi är en man kort, ring oss imorgon vid två så ska jag se vad jag kan göra, BLINK BLINK" jag tjurar och tar emot lappen med telefonnummret på. Jag går vidare bort till södercentrum och köper min jäkla mjölk och ett paket ekologiska plommon, något gott får man väl ha när man tjurar. När jag är hemma så sätter jag hänglåset på mitt tomma cykelförråd och går in. När jag sedan ringde mamma så insåg jag att på lappen jag fick står det inget riktnummer, dumma kalmariter som inte fattar att jag är nyinflyttad.

Jag får bara större och större lust att köpa mig en ny cykel och då står den här högt i kurs. Jag menar hur läcker är den inte. Gräddvit och allt, det är bara en sak som saknas på bilden, pakethållaren där fram. ÅH vad jag vill ha den, min lilla gräddnos jag vill susa ner för gatorna med den nu. Vi hade blivit som ler och långhalm, piff och puff, blondie och brownie ja ni fattar principen. Jag får väl skriva till tomten och önska mig den för just nu klarar jag mig inte utan cykel. Jag saknar Rut OCH Hermie som står hemma utan framdäck som också det har exploderat, för nästan exakt en vecka sedan.

Kisses my dearest.

Det regnar idag, det har det gjort i princip hela dagen, med undantag från 12 till 14, perfekt med tanke på att det var då jag var i stan. Och när jag vandrade gata upp och gata ner i mina opraktiska skor så insåg jag att det är sjukt tråkigt att handla ensam. Visst man kan ta all den tid man vill men efter ett tag vill man fika. Det är ju fikan som gör shoppingturen,men ärligt hur kul är det att fika helt själv. Inte så värst va? Det räckte att se gäng på stan tjejer och killar gamla som unga och jag blev ärligt talat avundsjuk. Jag vill ha mina vänner där. Samtidigt så var det en sak som gladde mig, tanken på att helgen kommer att spenderas med N. När han har åkt så passar det ypperligt att Fritte får tillgång till sin lägenhet på måndag. På måndag är det även upprop OCH Startskottet för nollningen. It's thrilling.

P.

Oj vad jag inte gör så mycket vettigt. Idag har jag knappt gjort någonting men oj vad skönt det känns. Lite lagom befriande faktiskt. Jag har städat tvättat och handlat. Jag har även målat lite inte måla som i att måla väggarna utan måla som i att måla på papper. Jag kan inte säga att resultatet blev fantastiskt, det blev snarare väldigt roligt, man kan kalla det kylskåpskonst. En dag ska jag göra en stor målning och sätta ovanför sängen. Imorgon är det löning och då ska jag bege mig till centrum och inhandla en cykelkorg, men innan jag gör det ska jag pumpa mitt bakdäck.  Nu är det inte många dagar kvar till fredag då kärleken kommer på besök.

Fred.

Nu är jag hemma i Kalmar igen efter helgens bravader. Bilturer och kalas. Mormor fyllde år så det var bara till att infinna sig på västkusten. något som tog lite drygt 3 och en halv timme. Väl framme blev mormor glad så jag var glad, hon fick fina presenter bla ett receptfack från ordning och reda. Perfekt när hon bakar och kladdar ner. Så idag måndag tog jag alltså tåget upp igen, det var drygt kallt och fruktansvärt avslappnande, jag hann med två samtal och x antal lästa sidor i min nya bok. Nu sitter jag här och bara tar det lugnt, väntar på att kaffet ska bli klart så jag kan dricka det i min turkosa favoritmugg från höganäs. Imorgon blir det en cykeltur med destination unknown. Jag gillar det att inte riktigt veta vart jag ska alltså. Jag tror jag ska packa en matsäck och göra en heldag av det.

Kärlek.

Nu har jag sovit min första natt i lägenheten. Jag kan inte påstå att jag har sovit bra, sängen är liten men skön och jag är van vid en stor och skön. Igår var det full rulle och jag hann med lite smått och gott. Eftersom jag har lovat en viss fröken Lindberg bilduppdatering på hur stället ser ut så får jag ju vara så snäll att hålla mitt ord.

Ajaj jag har eld i baken. Idag är det sista packdagen och mitt rum ser för närvarande ut som vanligt minus lite saker i garderoben som är nedpackade. Jag vet att det har varit mycket flyttsnack i bloggen men det är pirrigt och alldeles underbart. Imorgon mina vänner är det Bye Bye Osby och HELLO KALMAR!
Jag har fortfarande en del saker att ta tag i typ flyttanmälan och försäkringar men det är så trist och så många vuxenpoäng så jag låter det vila ett tag. I veckan har jag försökt att träffa mina vänner dock är det fortfarande några kvar på listan men eftersom jag blev inringd på brio i tisdags och i går så har det inte klaffat. I beg your pardon.
Jag skänker en tanke till Tildus och Martina som har börjat skolan. Och på ett litet skumt sätt önskar jag att det vore jag som stod där i kripsigt nya skor/Jeans/tröja/klänningar, kanske är det en desperat önskan om att skjuta upp det här med att bli vuxen och flytta hemifrån ett år. Nåja jag ska var nöjd ändå.

Peace.

Igår var det malmöfestivalen. Vid min sida hade jag Annika, Tilda, Linda och Barry. Det var trevligt och väldigt mycket folk. Vi gick mest runt och insöp atmosfären. Vi tog en sväng till möllan och satte oss i ett tält och lyssnade på musik och upptäckte att det började småregna. Vi satt på lilla torg och drack te och åt wraps / varma mackor. Vi såg pinsamt nog lite på rix fm´s turné. Vi skrattade åt diverse roliga personer. Vi fick skoskav. Vi åkte tåg. Vi kom hem.

Natten till lördag fick jag ett samtal. Det samtalet innehöll en kärleksförklaring.

Jag älskar dig!

Ah min energi är verkligen låg nu. Det tog musten ur mig att fixa en någerlunda okej blogg igen. Jag fattar verkligen inte vad som hände. Allt bara försvann, jag blev måttligt förtjust. Hur som haver här är en liten mysbild på Annika ifrån vår mysiga picknick igår.

Peace.

PUSS

Jag är nyss hemkommen från annorlunda rum där jag har spenderat några av mina presentkort. Jag har handlat till min lya. Det är nervöst och spännande på samma gång. Just nu känner jag att jag bara vill bort härifrån. Det enda som håller mig här är familjen men när inte ens nils är på behörigt avstånd så kan det kvitta vart jag bor. Jag vill komma igång med mitt liv, jag blir så avundsjuk när jag hör om norrköpingsnollningen så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag vill också NUNUNU jag vill inte vänta i nästan tre veckor till. Jag vill inte ha lov. Jag vill ha något att göra. Jag vill träffa nya vänner eftersom vissa av de jag har här bara verkar glida längre och längre ner i svenssonträsket. Det är synd för jag saknar dom. Men vad ger det mig om jag hör av mig men inte längre får svar. Det suger.

Ah jag har funderat så jag nästan blir tokig på vad det är för person som jag kommer att dela lägenhet med. Blir det en tjej eller blir det en kille? Helst av allt hade jag nog velat dela med en tjej, någon likasinnad som man kommer överrens med alltså ingen snorkig typ. Om det är en kille så hade det varit bra om han var ful, hur ska man annars kunna gå på toaletten normalt?  Tänk nu om personen är en psykopat, en som stjäl eller en som drar hem en ny tjej/kille varje helg, eller hemska hemska hemska tanke en person som inte städar eller diskar. usch.  nu nojjar jag, kanske beror det på att Nils numera bor i Norrköping. Jag tar nog tåget upp om exakt en vecka!

Jag träffade förresten  Linda idag. Man vet alltid var man har henne. Hon är bra ohja så bra!

Imorgon flyttar min käresta till Norrköping, jag vill ställa bak klockan så att den stannar på 2008-08-10 kl 10.00. Jag vill somna i hans famn alltid alltid alltid. Jag vill att han alltid ska finnas 9 min med ett tåg bort. 2 veckor känns som en evighet. Du är kärlek.

Imorgon är det min sista dag på Nicklagården. Sorgligt, javisst! men samtidigt så otroligt skönt. Äntligen får jag lite semester, som jag har längtat efter den. Att bara göra ingenting måste vara himmelriket. Dock har jag miljoners saker att göra. Jag ska packa, handla husgeråd och hinna med att träffa vänner. Mitt flyttdatum är ändrat till den 23:e så jag får lite mer tid hemma. Tid som antagligen kommer att vara välbehövlig. Jag tror att jag har lite seperationsångest. Eller inte så lite utan ganska mycket. Inatt t.ex. så drömde jag att mina nära och kära dog dvs Nils Mamma Örjan Louise. De blev nedskjutna och jag såg på, den drömmen var så verklig att jag var tvungen att gå in och kika till mamma och höra av mig till Nils. Alla var ju såklart ok men den paniken jag kände när jag vaknade den var inte att leka med. Nu ska jag in på Csn och ansöka om lån och dylik, jag känner mig såååå vuxen haha eller inte. Jag kommer nog inte bli vuxen förrens närmare 30 när jag får barn.