jowhaina.

Jag vet knappt vart jag ska börja. Jag har precis kommit hem från en kidnappning av min mamma, hon ansåg att vi inte träffades själva längre. Innan dess spenderade jag en hel del dagar i malmö med A & C och pojkvän och sedan enbart med A. Deras lägenhet är to-die-fore. Jag har levt festival liv och förbannat mig själv för att jag inte tog ett säkert kort och valde omsorgs-sommarjobb istället för att hamna i det som jag befinner mig i nu. Det har varit känslosamt och en massa nederlag. Jag hoppas att min tur kommer att vända för jag känner faktiskt att det är min tur nu. Jag behöver ett år utan skador och dylikt. Jag känner mig faktiskt ganska tillfreds med att börja skolan igen och komma tillbaka till kalmar. Bara mina vänner kommer dit så blir allt bra. Det enda negativa kommer att bli att lämna nils när han åker upp till norrköping igen, vi har spenderat nästan all tid tillsammans i sommar. Trots jobbnederlaget så har det ändå blivit ganska bra. Jag vet iallafall vilka som verkligen bryr sig och vilka som aldrig tar sig tid.