jowhaina.

Imorse blev jag riktigt rädd och riktigt mammig, nästan lite lipig. Klockan var 05.13 och det knackade på mitt fönster för att sedan ringa på dörren. Det var sjukt obehagligt med tanke på att jag inte känner någon som skulle kunna komma och ringa på här. Jag öppnade ju naturligvis inte dörren utan jag kröp upp i ena hörnet i sängen och red ut stormen. utanför hörde jag röster, jag hade svårt att identifiera om det var en man eller en kvinna men efter ett tag så kom det ett fordon ( en polis?) och hämtade personen och jag och mitt lilla bultande kaninhjärta kunde lägga oss någerlunda normalt och försöka sova. Usch  säger jag bara. Det är inte alltid roligt att bo på bottenvåningen.

I helgen slipper jag vara själv iaf det ska bli skönt. Nu ska jag snart ringa och se om de har fått klart Rut, jag hoppas det för jag klarar mig inte utan min hoj. jag får kanske panik blinka med ögonen idag igen.