jowhaina.

Det skulle vara så känslomässigt jobbigt att packa ner sitt liv sedan tre år tillbaka i lådor. Idag har jag i och för sig en packfri dag som jag ägnar till opponeringsarbete. Dock var jag tvungen att pausa och gå ut och gå (annars fungerar jag inte) Jag gick och gick och gick och jag kände att jag inte ville sluta gå och inte sluta att andas in havslukten. Ibland när jag tänker att jag kommer lämna alla mina fina vänner och min lilla lägenhet för en läskig stad som jag mest har förknippat med kärlek. Tänk om jag inte trivs?! Eller jag kommer defenitivt att trivas i lägenheten och med min Nils men med allt runtomkring. Det löser sig, för det gör det väl alltid eller hur?  Igår hämtade Nils nycklarna och jag fick smygbilder tagna av en mobilkamera. Jag kan visa er ett litet sneakpeak.