jowhaina.

min kropp känns tung. det är något som tynger mig, hela min mage gör ont, nerifrån den där sista biten ända upp till under brösten. det är ingen laktos som har smugit sig in, det kan jag lova. det är däremot tentaångesten. den här gången är ångesten som en tjock tjock dimma som vältrar sig bland mina inälvor. jag som inte brukar bli så nojjig, på gymnasiet råpluggade jag två dagar innan ett prov men nu är det nästan ett år sedan jag hade min senaste tenta. tänk så har jag glömt bort hur man gör. det är lätt säger N, men hur lätt är det egentligen när man bara har fått prova två gånger innan istället för tio. allt blir ju till en vana till sist. jag har kommit in i sista andningen nu, den där andningen som bara går av ren automatik som är sådär skön på ett pulspass. men just nu känns det inte befriande utan bara tyngande och kvävande. för att muntra upp mig själv och för att göra den mörkgrå dimman lite mer ljusgrå så ska jag dansa afro ikväll, något jag bävar över då jag kommer känna att jag likväl kunde suttit i min kammare och studerat. men min emma säger att man måste ta en paus man måste få springa av sig och jag får nog minsann lov att tro på henne. äldre vet bäst. nu ska jag pilla i mig lite tortellini och försöka att inte tänka på olika teoriskolor eller hur man lägger upp en wbs. jag borde tänka på hur fint det vara att vakna upp med nils i morse och hur fint det kommer känns på fredag eftermiddag. dimman ska bort. jag är helt enkelt för bra för den.