jowhaina.

Vi satt på en trappa på ängsgatan fyra andra flickor och jag.  Det var förfest och vi var precis lika virriga som sjutton och artonåriga gymnasister är. Jag hade precis börjat min sista år och vill smaka på livet. På trappan kom vi in på kärlek och vi insåg som vanligt vilket komplex ämne det tycks vara. Jag berättade för min vän om han den dära med ruffsigt hår och den där förvirrade uppsynen som gjorde mig svag i knäna. Men för vännen berättade jag även att det aldrig skulle kunna vara vi två eftersom han redan har varit med dig och hon den dära. Hon som jag varit vän med sedan högstadiet. Min vän på trappan sa åt mig att strunta i allt vad mina hjärnspöken sa åt mig att inte göra. Jag sa att jag vill faktiskt bara ha honom, jag vill åtminstonde kyssa just honom, bara honom det spelade ingen roll att han var vän med den långe indiekillen som hade fått min senaste kyss. Nej jag ville bara ha honom. Min vän fimpade sin cigarett och vi gick in till vinglasen och de dansande flickorna. När vi kom fram till utestället vi skulle till var hela byn där. Jag pratade med någon som jag enbart minns vagt och från ingenstans kom han den där, han med förvirrad uppsyn och ruffsigt hår. Han petade på min axel och jag vände mig om fick en kram och sa blygt hej. Vi tittade på varandra och från ingenstans kysstes vi. Vi kysstes så länge att kvällen sprang förbi. Vi bytte nummer mitt i dimmigheten och disskuterade livsallvarliga frågor som schlager. Vi gick åt olika håll och när vi sa hejdå kittlade det i min mage. Jag gick på moln.  Dagen efter kom ett sms och fyra dagar senare var vi ett vi. Jag har aldrig slutat kyssa han den där med ruffsigt hår och förvirrad uppsyn, han har bara växt upp lite. Vi har växt upp lite. två och ett halvt år och jag vill bara ha mer.