Vilka tror vi att vi är

Något av det finaste jag vet är att stå i min franska såhär på kvällskvisten, lyssna på Bo Kapsers orkester och bara rensa mitt huvud, från precis allt. Speciellt idag när akademiska termer ska användas i rapporten/uppsatsen som ska in i morgon. Jag har inte alls lust att skriva den, men jag har nog inte så stor lust att skriva på den imorgon heller för den delen, jag måste helt enkelt ta tag i den och bita i det sura äpplet. Då är det bra att den franska finns.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback