jowhaina.

För bara en lite stund sedan, blev jag sådär cp rädd som jag brukade bli på ståthållaregatan. Det knackade någon på mitt fönster, och jag tänkte först att nu dör jag, sedan såg jag en välbekant figur. Det var Johanna som kom på spontanbesök och genast blev jag av med min räddhetsklump. Johanna panna hade vart och smykikat på en längenhet i området och gick helt sonika förbi. De är allt bra de där fina vännerna som värmer ens lilla hjärta. Och mitt i allt detta har jag pluggat från 3 till 7 sisådär lagom kul OCH jag saknar min nedrans fina pojkvän, vi firar faktiskt måndagsdagsgrejs idag, hur mycket vet jag inte med det är rätt mycket.