En syn för gudarna.
Förra veckan slutade fabulöst, jag och madelen satte oss i bilen i lilla mölleröd och hade 84 mil framför oss, vi slog på knocked up kikade på den och sov de resterande milen från jönköping. Vi vaknade i korsningen vemhån/sveg/vemdalen/funäsdalen och fick till vår förtjusning höra att vi snart var framme. Hurray. Ryggen smärtade och benen var allmänt oresonliga efter alla psychoställningar man intagit i sömnens förlovade land, men där var vi äntaligen i Björnrike på Enestigen 8. Eftersom vi var framme redan vid 9 på lördagmorgonen så hann vi med några timmars skidåkning i barnbackarna innan våra liftkort började gälla framåt tretiden. Vi begav oss mot skidshoppen och hyrde skidor, pjäxor, hjälmar och stavar. Vi var en syn för gudarna när vi kom ut med alla sakerna hängandes på ryggar armar och ja faktiskt allt som det går att hänga saker på. Efter en stunds påklädning befann vi oss i backarna och madelen tog sina första stapplande steg i backen och hör och häpna det gick riktigt bra efter lite plogande och några fall så kunde vi ge oss på backarna med lite mer lut, jag var stolt som en fågelmamma som just har låtit sina ungar flyga ut från sitt bo. Efter bil- och skidåkningen så var vi så trötta så vårt enda alternativ var att sova, och det gjorde vi gott ända fram tills nästa dag.
