jowhaina.

ÄNTLIGEN så är provet avklarat, gud vad det känns skönt, nu har jag ju bara författarna,den muntliga redovisningen och engelska grammatikprovet kvar. Men vafasen det är långt kvar, glöm problemen nu imorgon kommer ju nya. som det så fint heter. Provet gick nog hyfsat, jag skrev en krönkia, alltså blev det inte så mycket skrivet ca 7 och en halv sida kanske, men det räckte. Min fruktsallad som jag nästan glömde bort att göra igår kunde jag faktiskt ha glömt för det förblev nästan orörd konstigt nog. Jag naffsade lite i mina små sharondelar.

Hur som haver så har dagen verkligen sniglat sig fram och jag har svårt att tro att klockan bara är 20 över 5, det är ju kolmörkt ute. Det är som madelen skrev, nästan för mörkt för att vara sant, men vi vet ju att det kommer. Det känns verkligen som igår när vi satt där i vår husvagn med regnet som bara öste ner och hur lycklig jag var när jag kom hem och allt var så stort och inget luktade stekos. Härliga dagar. Det känns som det var igår det var Wärkstan och jag såg en "skallig" nils med ett stort leende på läpparna och jag hade bara klänning på mig, gud vad varmt det var. Resten är ju historia. Nu är det kallt och ruggit och i morse när jag vaknade hade den första snön kommit. Snö ska det vara i fjällen inte i skåne.  Jag är förresten dödligt sugen på att åka skidor, men frågan är med vilka och när. Det är jobbigt, och det är alltid någon som blir ledsen. Jag funderar faktiskt på att åka med familjen iår, man vet ju inte hur länge morfar kan hålla igång, och det hade trots allt inte vart helt fel att bli behandlad som en prinsessa. Jag älskar mina morföräldrar de är bäst. Just nu väntar jag på att få i mig lite mat, och på att få gå ut och ta en långpromenad med Jim.