jowhaina.

 Kan det vara så många fler som njuter av hanson smått pojkaktiga "jag har inte kommit in i målbrottet än" stämmor? jag vet inte men jag saknar nittiotalet och dess sköan influenser. Stentvättade jeans, "palmtoffsen" på huvudet och inte att glömma skor som blinkar. Ja nittiotalet var alltså den perioden i livet då jag var 1-10 år. Underbart kan ni tänka men samtidigt så tänker ni säkert att " hon var ju trots allt inte så gammal då flickstackarn så varför skulle hon minnas nittiotalet"? Men låt mig då berätta detta för er. Jag var spice-girls frälst, jag var bsb-frälst jag var hanson-frälst, jag bytte tom ut min docka från mac donalds mot en vad jag tyckte då var en enorm bsb planch. Mina rum ( hos mamma och hos pappa) var fulla med posters från tidningen okej, och båda rummen luktade lite sötsliskigt av date parfym. Jag och Emma kom även till den delen då discon introducerades för oss, detta i form av pulsen då vi duttade på oss lite mascara och en skvätt ögonskugga, om man var tuff vilket jag inte fick vara för min mamma så tog man även kajal inanför den nedre fransraden. Sen stod man där i ett hörn och hoppade och väntade på uv-ljuset så att "tatueringarna" från oriflames vision skulle synas, det var något nytt och mycket ballt, uv tatueringar. Jag vet inte riktigt vart jag fick allt detta nittiotalssug ifrån men jag säger bara jag saknar pottfrillorna och nick när han var ung.
Peace motherfucker.